Visst är det så att vi inte borde döma varandra utifrån hur vi ser ut eller det första intrycket. Men jag tror ni håller med mig om att de flesta av oss inser att vi gör det ändå. Åtminstone inledningsvis.
Mellan tre och sju sekunder – det är allt det tar för att omvärlden ska skapa sig ett första intryck av en person. Tror att det här kan ha med våra stenåldershjärnor att göra, att det är en ren överlevnadsinstinkt – vi måste snabbt avgöra om det är en vän eller fiende vi möter. Men det är klart att det är andra saker som också spelar roll som till exempel våra kulturella och sociala preferenser – det vill säga de stereotypa uppfattningar som vi alla bär på.
Men hur som haver – i alla lägen bildar vi oss snabbt en uppfattning om människor och saker som vi ser. Vi vill alltid ta reda på vad det är för person vi ser eller möter. Vi har ett behov av ordning och kontroll.
Tänk dig att en ny kollega hälsar på dig, kanske med ett fast handslag. Redan där får du ett första intryck av vem personen är. Samtidigt drar främlingen slutsatser om dig; din status, auktoritet, kompetens och trovärdighet beroende på hur du sitter, står, talar och vilka kläder du har. Allt skickar ut små signaler som omvärlden uppfattar och tolkar. Kanske dags för en inventering. Gör en gammal hederlig plus – och minuslista. Signalerar du det du vill signalera? Eller finns det förbättringar att göra?
