Året var 2007 när sociala medier letade sig in i mitt liv. Allt skulle dokumenteras. Varje tanke, steg, händelse och känsla skulle publiceras. Hellre ökänd än okänd. Helst skulle man också ha så många Facebook-kompisar och vara ”taggad” i så många bilder som möjligt.
Nu, år 2015, lyser uppdateringarna med sin frånvaro, kompisantalet på Facebook har halverats och bilderna granskas noggrant innan man tillåter någon att ”tagga” en i dem. Kvalitet över kvantitet.
Vad har hänt?
Det är nog inte bara insikten om att allt man publicerar stannar där för evigt. Frekventa uppdateringar innebär att man har tid över, vilket i sin tur innebär att man inte är så himla upptagen. Och man vill ju gärna ge sken av att man i alla fall är ganska upptagen. Många bilder innebär att man, under sin utekväll med kompisarna, varannan sekund avbryter samtalet för att ta en bild. Och sedan spenderar man nästkommande minuter med näsan i telefonen för att publicera bilden så att alla vet hur HIMLA kul man har det. Hej bekräftelsebehov liksom…
Din aktivitet på sociala medier säger alltså en hel del om dig och ditt liv.
- För många uppdatreringar på sociala medier säger att du har en aning för mycket fritid.
- Alltför många bilder ger intrycket av att du har bekräftelsebehov
- För många uppdateringar om din kärlek/lycka får många att undra vad du försöker bevisa, och för vem.
- För många Facebookvänner får dig att verka opersonlig och inte tillräckligt selektiv med vilka du väljer att ha i din närhet
- Statusuppdateringar med för privat information tyder på låg integritet
Så när ni undrar vart vi tagit vägen på sociala medier så är svaret: Vi är upptagna med att ha ett liv alternativt låtsas ha ett liv. Och skaffa lite integritet, något som vi verkade tappa bort när sociala medier tågade in.
Andrea gästbloggade lite hos oss under hösten. Nu är hon tillbaka! Andrea pluggar till hälsopedagog på GIH, men det är inte därför hon bloggar hos oss. Nej, det är snarare det faktum att hon är 90-talist (24 år) och det är med dom glasögonen hon ska betrakta yrkeslivet och studentlivet i kombination med tankar kring det personliga varumärket
