Jag skrivit om Göran Hägglund förut men kan inte låta bli att skriva några rader igen. Han ju på tapeten nu, kanske på väg bort från partiledarposten.
Göran Hägglund har humor, det är ingen tvekan om den saken. Det kommer inte fram i TV-debatter, men märks när han uppträder ”live”. (Han nog är en toppenbra toastmaster på fester vid födelsedagar och högtider) Han beskrivs som en stabil och duktig politiker och det är han helt säkert också. Men är han en ledare som kan samla partiet och en visionär som kan peka på riktningen? Nej, det tror jag inte. Hans varumärke handlar om humor, solidaritet och vänlighet. En hygglig karl, helt enkelt. Inget fel i det, men en ledare för ett parti behöver ett starkt personligt varumärke och det där svårgreppbara som kallas för karisma. En utstrålning som kommer av att man tror på något, brinner för något, är engagerad i något. Göran Hägglund pratar om verklighetens folk (vem kom på den klyschan förresten?) och utanförskap; men var är glöden? Inte för att jag tror att inte bryr sig, det är klart att han gör. Men brinner han för frågan, tror han på det han säger? Kanske, men det är inget som syns. Och det är det som är hans problem.
Har läst hans bloggar, lika utslätade de också. Inget man kommer ihåg, inget som manar till eftertanke eller griper tag i en. Inte heller något som upprör eller provocerar. De bara är…
Med detta sagt så skulle några råd på vägen till Göran vara: Hitta ett ämne som verkligen engagerar dig och som är relevant för väljarna, fundera över vilken ledare du vill vara och gå en kurs i hur man talar så det känns.
