Har inga problem med att kändisar får betalt för att marknadsföra en produkt eller tjänst. En transaktion som är helt i sin ordning tycker jag. Kändisen får betalt och det finns oerhörda fördelar för ett företag att personifiera en produkt på det sättet. Det finns det många exempel på. Ta ett paket müsli, till exempel – egentligen är det ju bara påsar med olika gryner, nötter och frukt. Svårt att välja bland det enorma utbudet, eller hur? Då behövs branding och det betyder att man kopplar ett antal värden eller egenskaper till flingorna. Det räcker inte med att företaget själva hävdar att flingorna är sunda och hälsosamma, men om vi ser en känd idrottsstjärna äta dem i reklaminslag och annonser, så vips – förknippar vi flingorna med en hälsosam livsstil och framgång. Vi konsumenter är inte dummare än att vi fattar kopplingen och att kändisen i fråga får betalt, men på något sätt så är det okej ändå – det hjälper oss att välja och kopplingen är öppen och tydlig.
När det kommer till Mia Skäringer så är det en helt annan historia. Hon skriver i en debattartikel i Aftonbladet om kroppshets, bantning och alla hopplösa dieter. En artikel som hamnat på plats tio över mest delade artiklar någonsin i Sverige, enligt Göteborgsposten, och som var lätt att uppfatta som ett inslag i debatten. En genuin vilja att påverka och förändra. Jag kan tänka mig att det var många som tänkte – vad skönt med någon som äntligen vågar ta bladet från munnen! Men så var det inte riktigt så. Någon dag senare visar det sig att hon har börjat blogga för Proviva och att hon får betalt för det. Och misstanken uppstod att debattartikeln var ett beställningsjobb från dem.
Tror inte att det största problemet är att hon får betalt, utan att vi känner oss lurade. De flesta av oss tänker på Mia Skäringer som vanlig, rolig, folklig, modig och frispråkig. Hon vågar bjussa på sig själv och kan vara både ful och snygg. Hon känns lite som tjejen i porten bredvid. Någon som det är lätt att identifiera sig med. Och liksom alla starka personliga varumärken upplevs hon som äkta – det vi ser är det vi får.
Och det är här det kör ihop sig. Tror inte att hon (eller henne agent) hade tänkt färdigt här. Hennes åsikter i artikeln är helt säkert sanna, men hon saluförde dem under falsk flagg. Vi trodde att hon vill vara med och förändra synen på oss själv och våra kroppar. Hade hon redan från början gått ut med att ”jag har börjat blogga för Proviva och det gör jag för att…..” så hade det varit en helt annan femma. Och kanske struntat i debattartikeln. Hon har hävdat att den inte var beställd och att det inte hade med Proviva att göra, men i så fall var det ju oerhört klantigt att skriva en sådan i direkt anslutning till att Proviva-bloggen lanserades.
Själv hade jag avrått henne från att ställa upp överhuvudtaget. Tveksamt om Proviva är rätt produkt för henne att kopplas samman med: Proviva innehåller stora mängder socker, men vill gärna framstå som nyttigt. Hmm, slutsatsen blir ju då ”vad du ser är inte nödvändigtvis det du får ” och det borde inte vara något som Mia Skäringer vill bli förknippad med. Synd på så fina pärlor.
