Varför har så många svenskar svårt att svara på frågan: vad är du bra på? Är det rädslan att förhäva sig? Eller rädslan att omgivningen inte ska hålla med, att de ska tycka att man är helt ute och cyklar?
Kanske är det en kombination av båda sakerna. Man vill ju inte framstå som korkad, totalt utan självinsikt. Man vill ju också vara ödmjuk, en av de viktigaste egenskaperna en person kan ha enligt oss svenskar. Att vara duktig och anspråkslös på samma gång – är det möjligt? Att vara ambitiös och samtidigt ödmjuk – går det?
Absolut – det handlar inte så mycket om vad vi säger utan hur vi säger det. Och att vi samtidigt är generösa med beröm och uppmuntran till andra. Intresserar oss för andra och att aldrig tycka att vi är en bättre människa än de omkring oss. Stenåldersjante är nu förpassad till historiens avskrädeshög och istället uppdaterad till Jante 2.0: ”Du ska inte tro att det bara är du som är något”
