Nja, säger jag. Kännedomen är förvisso hög, men vilka är associationerna som vi kopplar till nämnda kärring?
Kaffepanna, huckle, kvast och svart katt är några av hennes attribut, men vilken är hennes personlighet? Ond, god, manipulativ eller vänlig? En moderna tiggare (byter påskhälsning mot godis) eller en glädjespridare? Jag frågade runt lite i bekantskapskretsen och fick ungefär lika många svar som personer jag frågade. De flesta vuxna kopplade påsken till mat och ledighet och var tämligen likgiltiga till kärringen. Det var liksom en ”ickefråga”. Samma sak med de lite äldre barnen, de tänkte mest på godis och ledighet.
Endast de riktigt små verkade bry sig om påskgumman och då mest som något man klär ut sig till för att kanske, om turen är framme, få lite godis av snälla grannar. Men hur är hon då? Frågade jag. Snäll, trodde de allra flesta. Ja, ja kanske det. Men som varumärke får hon med nöd och näppe godkänt.
Gumma förresten – det kanske är en en man… Kolla in ICA-Sebastian
