Jag har de senaste tio åren undervisat i presentationsteknik och strategisk kommunikation, och är faktiskt lite förskräckt över hur konventionellt och slarvigt man jobbat med presentationer ute på företagen. De har faktiskt inte hänt så mycket sedan de gamla OH-bildernas tid. De flesta använder bildspel för att man inte hinner förbereda sig, alltså som stöd för talaren, inte för de som lyssnar. De flesta har alldeles för många bilder och på tok för mycket information på varje bild.
Vi minns bilder bättre än ord. Sjuttiofem procent av det som hjärnan är bäst på handlar om bilder och hantering av bilder. Så bilder är bra, men första frågan att ställa sig måste vara: vad är poängen med den här bilden? Vad vill jag att den ska förmedla? Är den relevant? Är den viktig?
Men bilder kan också vara mentala sådana, som historier, analogier, anekdoter och exempel. Så varva gärna berättandet med sådana.
Många glömmer också att de dragningar vi gör för våra kollegor och kunder bidrar till hur vi uppfattas. De påverkar våra personliga varumärken. För att göra presentationer intressant så måste man träna, torrsimma, som vi säger. Eftersom framförandet är helt avgörande för hur något tas emot så är det kritiskt att vi tänker på hållning, kroppsspråk, ögonkontakt och tonalitet. De flesta vi jobbar med blir förvånande när de inser hur små justeringar kan spela så stor roll.
Upprop till alla företagsledningar – se till att träning på medarbetarnas förmåga att framföra ett budskap, att övertyga och motivera ska ha högsta prioritet. Ska finnas överst på kompetensutvecklingsagendan!
Här är en bra artikel från Forbes. ”Never give a boring presentation again”.
